Tänk dig ett naturprogram på TV med David Attenborough, fast utan bilder på djur och natur. Det är bara sir Attenborough själv, sittandes på en stol, som pratar in i kameran i en hel timme. Skulle du titta?

Få av oss skulle nog orka en mer än ett par minuter innan man zappar/scrollar vidare. Och då är det en av världens främsta berättare vi talar om. Ändå är det precis så mycket rörlig kommunikation från företag och organisationer ser ut: En person, ofta VD, grundare, innovatör eller forskare, som läser en text mer eller mindre innantill.

Varje gång jag ser en sån film så tycker jag det är synd! Man har lagt tid och resurser på att göra en film, men utnyttjar bara en bråkdel av de möjligheter som filmmediet erbjuder. Det är lite som att köra bil med bara ettans växel, eller måla en tavla med bara en färg.

Här kommer ett exempel: Två filmer från samma organisation, båda med ett antal år på nacken:

Exempel 1

 

Exempel 2

Vad är skillnaden mellan filmerna?

Den första filmen säger det, och den andra visar det.

Det talade ordet utgör bara en liten del av filmens upplevelseregister. Den berömde filmregissören Hitchcock sa en gång att man skriver ett filmmanus med karaktärer, miljöer och händelser. Sen, när storyn är klar, lägger man till dialogen. Så oviktigt tyckte han att det talade ordet är.

För att bättre nyttja möjligheterna som filmmediet erbjuder, bör man tänka bredare. När man vill kommunicera något med video bör man alltid ställa sig frågan: Hur kan vi visa det här, istället för att bara prata om det?

Ofta finns det många möjligheter att visa saker, fast man kanske inte tänkt på det. I filmexemplen ovan är det (förmodligen) en ganska stor skillnad i produktionsbudget. Så behöver det såklart inte vara. Även i den första filmen illustreras det mannen säger med miljöbilder av olika slag. Har man inte tillgång till sådana kan man exempelvis  använda arkivbilder från plattformar som iStock eller Shutterstock.

Men – på nyheterna pratar de ju in i kameran hela tiden, och det går ju bra?

Absolut gör de det! Men de har vissa fördelar:

  • De som pratar in i kameran är proffs med många års träning. Vi vanliga dödliga kan inte leverera i närheten lika bra som dem.
  • De som tittar på nyheterna gör det av egen vilja och är intresserade av innehållet. När vi exponerar tittarna för kommersiella budskap, finns inte alls samma grundintresse. Därför behöver vi kämpa mycket hårdare om vi ska fånga (och behålla) deras intresse.
  • Om du tittar riktigt noga på TV så kommer du att uppleva att man sällan ligger kvar särskilt länge i samma bildutsnitt. Någonstans kring 10 sekunder – där går gränsen för hur länge en tittare orkar titta på en och samma bild.
Men youtubers då? De pratar ju in i kameran hela tiden?

Bra exempel! Många youtubers har på senare år blivit riktigt duktiga på att jobba likt TV gör, med att variera intrycken för att fånga och behålla tittarnas intresse. Men även här spelar intressefaktorn stor roll. Youtubers (precis som influencers överlag) har i regel en mer motiverad målgrupp än de flesta företag och organisationer.

Så nästa gång du står inför ett filmprojekt, kom ihåg devisen ”show, don’t tell”!